Ur: Morfar Einar - Ett konstgjort andningsförsök på ett allt mer bleknande minne

av Kim Rosén (typ i slutet av 70-talet)

"Egentligen var morfar Einar inte min morfar utan pappas. Min pappa växte upp hos sin mormor och morfar och brukade sno deras pensionspengar. Jag tror inte de blev speciellt arga. Så var han, morfar Einar, glad och lycklig bara han fick äta sin rökta böckling och röka sin cigarr. Han t.o.m. luktade som en gammal fisk, men gud vad jag skulle älska den lukten än i denna dag om han uppenbarade sig.

[...]

"Pedofil eller ej, han lever kvar i mitt hjärta och jag är glad att han funnits och till viss del präglat mig. T.ex. är det nog taxens förtjänst att jag är en stor hundvän och min kärlek till Einar som gjort att jag alltid tyckt gamla gubbar är så söta(inte så till den milda grad att jag ”flöt” på att torka deras skit på långvårdsavdelningen på Knivsta sjukhem förståss, men ändå…)"

:p Kul som attan